Flyttfåglar

Hela två skåp i köket är tomma. Bor här fyra personer, eller fem, varav en har anorexia?
Det är alltid lika intressant att inte veta hur många som bor runt en. Man borde ju märka om någon börjar släpa möbler fram och tillbaka, upp och ner fyra våningar. Det är inte helt tyst att flytta. Bara sådär. Om de inte missbrukar möbeltassar.


Var är min tekopp? Jag vill ha tillbaka min tekopp.

Eh?

Sex små studenter, balanserade på en liten liten tråååååd. En trilla ner! Så var de bara fem små studeeeeenteeeer kvaaaar.
Med en massa ny skit i köket.

Men till att börja med, har det här pretantiösa huset alltid stått ovanpå ett av kylskåpen?


Är man borta några dagar får man leva med att det händer skumma saker antar jag.

Varsågoda, en kort bilddagbok.

Någon har:

• Tömt soporna. (!)
• Äcklat ner en stackars diskborste så att den var tvungen att avlivas. (Lyckligtvis fick den numera plats i soptunnan)
• Flyttat ut? Och erbjudit oss som stannar kvar en burk kokosmjölk från 2004. (Och lite till)
• Hjälpt ett kilo salt att flytta in i mitt skåp någon gång under helgen. (Det ska jag ha hyra för!)
  

För det här är fan inte mitt salt. -->









Mr. Centrino är för övrigt en urusel korridorsvakt. När jag kom tillbaka låg han ihopsjunken vid fönstret.
De kanske hade fest i helgen, han och dammråttorna. För de såg också lite risiga ut när jag tänker efter.
Han bäddades ner i soffan med korridorens äckelfilt över sig.
Om någon ny flyttar in tänker jag upplysa honom om att det är hans städvecka nu. Här ser ju för jävligt ut.

Katt?

Utanför korridoren finns det en trappuppgång. (Surprise!)
Trappuppgången leder både till korridorer och små ettor. I en av ettorna vet jag att det bor en katt. En liten grå en. Idag våldgästade den mig.

Nu när det är vinter är ytterdörrarna stängda, och katten får snällt vänta på att någon släpper in och ut den så att den kan springa i trapporna och bli snubblad på. När den är utomhus följer den efter alla den ser.

Idag när jag är på väg in visar den inget intresse av att bli insläppt, förrän i sista stund då den med ett djärvt skutt kastar sig framför mina fötter, vilket resulterar i att jag förvånat så gott som sparkar den in genom dörren. (men det lät roligt)
Den kutar bort till trappan och tittar frågande på mig. Där vägrar den klättra en våning till förrän jag påbörjat den. (fyra våningar innebär att katten tvärstannar och glor på mig för vidare instruktioner tre gånger.)
Väl uppe på rätt våning petar jag iväg katten i den riktningen den bor, och låser upp korridorsdörren, för att se någonting litet och grått swisha förbi mina fötter så fort dörren öppnas.
Om jag inte var trött på katten redan när den försökte fälla mig är jag det nu.
Självklart gömmer den sig bakom soffan, och jag börjar fundera på om inte Mr. Centrino kan ta tag i ansvaret att få ut den från korridoren.

Eftersom kattfan av någon anledning blivit rädd för mina skor är det inte helt okomplicerat att schasa ut honom ur köket, men till slut hamnar den i hallen. Och därefter på den sista platsen jag vill ha grannens katt, nämligen mitt rum.















^ Ungefär här tappar jag tålamodet, lyfter upp den jamande lilla pälsbollen och slänger ut den i trappuppgången igen.

Och så levde vi lyckliga i alla våra dagar.
Även om det hade varit roligare att spara den på korridoren tills nån annan kom hem.

Favorit i repris

Jag såg en svindyr fotobok i affären en gång, med bilder på en massa olika dörrar. Massvis med dörrar som alla såg olika ut. En dörr på varje sida i boken. Det var gulligt.
Idag slog det mig att jag skulle kunna göra en precis likadan bok och bli miljonär på, fast med SOPOR! Ja, en ny spännande överfull soptunna på varje sida. Färgglad och med bananflugor i hörnen.
Jag måste bara bo kvar här några månader till för att samla ihop till en hel bok.

Jag bjuder er helt gratis på dagens bidrag. Jag gillar speciellt äggskalen och snuset.

dag 56 på ön

Kära dagbok. Idag var alla gafflar borta.
Det låga inga i besticklådan, och i diskstället stod typ... två.
(Ja, eller de andra kan ju ha varit upp-och-fucking-ner!)

Någon har en allvarlig gaffelfetish på det här stället.
Snart ringer jag dr. Phil.

Korridorsvakt

Korridoren håller högt tempo så här mot juletider. Ja, ibland flyttar kaffekokaren till och med på sig.
För övrigt är det ingen som bryr sig om de stackars bestickens känslor. Min korridor består uppenbarligen av ett gäng cyniker. Eller analfabeter. Eller bara nötter.






Jävligt ledsna bestick
<-----












Som följd till detta insåg jag att det var dags att införa en korridorsvakt för att hålla ordningen. Jag har tidigare hört talats om korridorare som pratat om detta begrepp, och det verkar funka väldigt bra. Eftersom jag inte såg några frivilliga i köket hyrde jag in en utomstående.
Säg hej till Mr. Centrino. (Tack Intel!)
Outtröttlig sköter han sitt jobb som korridorsvakt med ett ständigt leende på läpparna.
Han gör dock inte något åt besticken vad jag kan se.

(Egentligen hoppas jag bara att han någon morgon ska ge någon en hjärtattack när de kommer in i köket för att göra en kopp kaffe och han plötsligt dyker upp i synfältet när man kommer runt kylskåpet.)

- "Godmorgon studenter!"