"fniss"

Vet ni hur lite mat man kan laga till när man inte har någon möjlighet att slänga sopor? Nästan ingen alls.
Eftersom jag börjar bli hungrig så var det helt enkelt dags att göra något åt äcklet.
Oturligt nog har jag satt som princip att inte göra något åt köket förrän någon tömmer soporna. (jag fuskade och tömde hela diskstället i morse, men det är halvfullt igen.)
Det var helt enkelt dags att skynda på processen lite.

Jag kan inte avgöra om jag är en dålig människa, eller en väldigt bra sådan. Hur som helst så satte jag upp lite färgglada lärorika bilder som en vän ritat åt mig på hur man steg för steg tömmer en slaskhink. För dem som har bild-dyslexi lade jag till en textbaserad beskrivning också.


Om någon tömmer soporna lovar jag att torka av den klibbiga diskbänken.
Om någon säger mer än ett "hej" när man ser dem tänker jag dammsuga.

Tills vidare slänger jag mina egna sopor i små plastpåsar på rummet som jag själv kan slänga med gott samvete.

Åååååååh, sopor!

För drygt en vecka sen påbörjade jag ett socialt experiment på korridoren.
Jag döpte det till "Nu skiter jag i det här."
Jag slutade helt sonika tömma soporna för att se om någon annan tänkte göra det.
Det tänkte de inte.





S
O
P
B
E
R
G
!
Wieeee!






Såhär ser första papperskorgen ut.
(Ja, de har gjort såhär med två st.)
Den har varit full varenda dag jag kikat på den, men ändå lyckas de trycka ner nya saker i den. Efter det övergår de till att balansera saker ovanpå. Som ett paket lättfil, klart det får plats. Finns det hjärterum finns det soppåsrum. Ingen filosoferar över hur man ska lyckas få igen påsen när man ska slänga den. (Kanske för att de aldrig tänkt den tanken.) Doften som sprider sig i köket när man öppnar luckan är... spännande.

Vidare till papperskorg nummer 2! Den är verkligen något extra. Under min första tid på korridoren skurade jag bort en mögelsörja ur botten på den, we go way back.







Den röda linjen markerar var själva soppåsen befinner sig för tillfället. Lycka till med tömningen.









Precis som den förra sophinken består denna till en stor del av te, som även är spritt i ett jämnt lager kring själva korgen, och på golvet nedanför.

Jag tänker fortfarande inte tömma soporna.

Diskmästare in action

Det här är ett bra sätt att diska på. ---->

Diskborsten blir så ren då.

Tallrikarna blir fräschare om man diskar dem med toaborsten.

Höststädning

Någon har skurat spisen!

Såhär ser spisen ut ren. --->
Man kan tydligt se att någon har dragit minst två drag med en disktrasa över den.
Evolutionen har äntligen förärat mina korridorskamrater med färdigheten att använda verktyg.
Tänk er filmen med aporna som hoppar, skriker och viftar med pinnar. Men i detta fallet disktrasor. Jag vet faktiskt inte, jag var inte där i det historiska ögonblicket. Snart kanske någon upptäcker elden och byter glödlampa i köket.



Hoppas trenden håller i sig och någon fixar golvet.

För övrigt tror jag det har flyttat in en ny person i den försvunna tjejens rum. Två faktorer ger ett visst hopp.

• Det var en tjej.
• Föräldrarna bar på en dammsugare.
  

Idioter

Det kom för ett tag sen en lapp i allas brevlådor angående allt skräp som förvaras i korridorerna. Något som är ganska förståeligt eftersom studenter har en vana att förvara allt från bord och sängar till bordtennisbord, vägskyltar och gammal öl i korridoren. Kanske inte världens smidigaste saker att klättra över om det skulle börja brinna i den läckande vattenkokaren i köket.
Lappen säger i korthet, det ni har kvar i korridoren vid ett visst datum slänger vi bort.
Vilket var skitbra! Värdldens smidigaste sätt att bli av med alla möbler i korridoren utan att lyfta ett finger.
(Sen de som hyr möblerat, har ställt ut det i korridoren för att få mer plats, och kommer ha jävligt svårt för att få tillbaka möblerna lagom tills de flyttar, det är deras problem.)

I vår korridor stod/låg det två uppsättningar konstiga, enligt uppgifter stentunga, byråskåp, och ett stort bord på högkant. Efter på lappen utsatt datum var allt plötsligt borta. Tjoho! Tomt! Sånär som på den äckliga återvinningen.


Vad är nu det mest logiska att tänka när korridoren blivit tömd och brandsäker?
Det är i alla fall inte "Åh vad skönt, nu behåller vi det såhär!".
Nej.
Det mest logiska är att slänga ut ännu ett bräkigt byråskåp för att "Nu får det ju äntligen plats!".

Nu är vi nästan tillbaka vid utgångsläget.
Vi ska allt klå den fascistiska brandmyndigheten.
Fight the system, reclaim the golv!
We RULE!

Världens smartaste korridor ^

Smörtjuvar

Som nämnt så har jag misstänkt att någon snor av mitt smör, och BAH! Sådana där spår i smöret skapar inte smörknivarna jag använder. Busted!
De jävla asen har inte känsla nog att visa sin existens, tömma soporna eller fråga vad jag heter, men mitt smör kan de ta av. Vad kostar smör, 12 spänn? Sluta supa upp ert studiemedel och köp eget jävla smör!
Som tur är äger jag som vilken vettig människa som helst en CD-penna. Visste ni att CD-pennor är väldigt bra att skriva på smörpaket med?
'
...Jag slår vad om att de snor min ketchup också.

Min korridor

Hej. Som många andra här i studentvärlden har jag flyttat hemifrån och bosatt mig på en korridor. Först tittade jag efter små ettor, för jag hade en fix idé om att jag ville ha en egen dusch. Till slut valde jag det billigare alternativet korridorrum, efter att jag fått mina klor om ett rum som var lika stort som många ettor. I rule.
Det här är en beskrivning av korridorlivet enligt hyresvärdens hemsida:

"Korridorlivet är färgsprakande och inspirerande. Du möter människor från andra städer, länder och kulturer och blir en del av en social smältdegel. Gemensam matlagning och svettiga brännbollskvällar är populära inslag. Sköna motvikter till tunga böcker."

FEL.
Min korridor suger. S-U-G-E-R.
Jag har bott här sedan den 25:e augusti. Dvs. snart två månader. För det första var korridoren sunkig. Men det är korridorer efter sommaruppehåll, så jag såg genom fingrarna på den stora isklumpen i mitt kylfack och den klibbiga (?) diskbänken.
I början såg jag aldrig några människor. Jag kollade i skåpen för att lista ut hur många som bodde där, om de ens gjorde det. Utöver ett ömsesidigt "hej" om man råkade få ögonkontakt längre än 3 sekunder, tog det ungefär en månad innan någon sa någonting. Det var en tjej. Under samtalet kom vi överrens om att korridoren var rätt äcklig och att vi borde göra något åt det, någon dag. Hoppet växte. En kväll efter jag gått och lagt mig knackade hon på och ville låna min TP-kabel. (Det fick hon inte.) Social interaktion!
Nåja. Nu har det gått ännu en månad sedan den unika händelsen, och jag har inte sett till tjejen på flera veckor, och hennes rum låg uppe för uthyrning på hemsidan. Blev hon uppäten av bananflugorna i köket, eller gjorde hon det smarta draget och flyttade någon annanstans?
Allt jag vet är att med henne försvann den enda personen förutom mig själv som tömde soporna och torkade av efter sig.

För att komma till en poäng, fan, min korridor är äcklig och öde. Det råder total anarki.

• Golvet är fullt med skräp, damm och matrester.
• Ingen tömmer någonsin soporna, utan hoppas på att flugorna som bor under vasken ska äta upp skräpet efterhand de fyller på med nytt.
• Diskställen är alltid proppfulla och diskbänken kladdig.
• Det finns inget matbord att sitta vid, istället ett skrangligt litet kaffebord med tillhörande sunksoffor. (Stolarna står på balkongen och samlar nån konstig beläggning.)
• Någon fäller hår i hela duschen
• Det enda färgsprakande och inspirerande är matresterna i vasken
• Korridorskassan består av en kvarglömd spargris med enkronor jag bände upp för att köpa nytt diskmedel.

De senaste två eller mer veckorna har jag sett två olika personer på korridoren i förbifarten.
Det ska bo 6 st här.
Och till råga på allt så tror jag någon snor av mitt smör.