HEJDÅ KORRIDOREN!

[scen: Skabbig hall. Huvudpersonen har en flyttkartong under armen.]
- korridoren, jag flyttar nu...!
Och ingen steker nån jävla falukorv och ber mig stanna! W00t!!
[litet dansnummer av pur glädje.]

Det här blir rent logiskt antagligen det sista inlägget.
(Men lika glad är jag för det men gladast är nog räääven.)

Rummet är tömt, städat, svabbat och godkänt av föreningen. (Jag gömde en gardinstång jag inte vet var den hör hemma bakom dörren, och han kollade aldrig där.)






bling bling!









Jag struntade i att släppa lös vandrande pinnar, och lämnade istället en personlig hälsning:

Ulrikedalsvägen 2S, våning 4.
- Tidernas sämsta korridor?
Jag önskar att jag aldrig hamnat här.
Flyttar nu. *hjärta*
Se till att få ordning på skiten FÖR FAN!
(Läs trivselråden i köket för kreativa tips)
Här får ni lite överbliven dricka att kalasa på!
Hejdå!
För hela historien: korridoren.blogspot.com

Jag petade fast brevet med en hög öl och cider som gick ut förra november nån gång.

Jag drömde inatt att korridoren var full med folk, som hade läst min blogg, tagit åt sig och snyggat upp stället, men som fortfarande var skitsura och sårade för att jag kallat dem nötter.
Jag ångrar ingenting. Ha!

Men för sakens skull kan vi ju låtsas att jag ångrar att jag "glömde" min matta i soffan i korridoren. Jag är också hemskt ledsen att jag lämnat in alla nycklar så jag inte kommer åt att hämta den och ge den sin rättfullt värdiga begravning på nån soptipp.
Sucks to be me...









"oops."










Hejdå asociala fluginvaderade äckelställe!!

Till alla framtida studenter i Lund:
Det är bättre att bo på gatan än i 2S!
(Seriöst, hela S-huset ser för jävligt ut, håll er till de nyrenoverade)

Kärlek På Korridoren

Jag tog mitt vanliga djupa andetag, öppnade korridorsdörren, steg in, och förväntade mig det vanliga stinket eller på sin höjd en flugstorm. Istället möttes jag av en varm kvävande "fläkt". Korridoren var en bastu. Antagligen till följd av att någon läst mitt förra inlägg och stängt en av balkongdörrarna. En dörr, förresten? Okej, det är ju åtminstone en start. Jag öppnade den igen och riktade fötterna mot mitt rum när jag plötsligt blev...:

Misstänksam - (Något stämmer inte...)
Observant - (Det luktar inte skunk...)
Chockad - (Någon har skurat golvet!)
Förvirrad - (Hur FAN gick det till?!)
Imponerad - (Coolt.)
Skeptisk - (Det måste finnas en hake)

Jag knallade ner till servicekontoret och ställde den töntiga frågan "Har någon av er skurat golvet på min korridor?" De visste inget om det. De frågade vilken korridor det rörde sig om och tänkte noga. Nej. Ingen har skurat vårt golv.

Det lämnar bara en möjlig förklaring.
Ett mirakel har skett här i helgen!
Inte minst för att jag inte har någon jävla aning om hur man rent fysiskt har fått bort skiten som suttit ingrodd i plastgolvet.

Jag delar härmed med mig av detta mirakel till alla som läser här.

Look at it shine!

En gnutta hopp har tänts i mitt kalla mörka studenthjärta. Det här är den finaste lapp jag någonsin kommer ha satt upp på korridoren. Silverfärg och allt.
Det är såna här saker som får mig att överväga att trots allt inte släppa lös en koloni vandrande pinnar på korridoren när jag flyttar ut. Ahh...


För att inte göra alla cyniker (inklusive mig själv) besvikna, postar jag här även en bild på korridorsmikron. För allt kan ju inte blänka. (Särskilt inte diskbänken som gav mig något klibbigt på armbågen när jag skulle ta bilden.)

Sommartider Hej Hej!

På allmän begäran har jag återvänt till korridoren för att spana in läget. Samt för att flyttpacka, antar jag.
Medans jag vadade igenom soporna fram till min dörr försökte jag komma på ett enkelt men bra sätt att berätta för korridoren att den suger. Som tur var bara råkade jag ha en heliumballong i bakfickan.
En spritpenna senare var budskapet subtilt uppenbart:


Flugorna har börjat bosätta sig i soporna igen. Om man vill slänga något är det bättre att bara slänga det på golvet. Det är inte så att någon skulle märka något.
Innan jag stack iväg på dreamhack noterade jag att balkongdörrarna stått öppna i några dagar.
(Det låg tidigare en slemmig sak i ena soffan och solade när jag ställde in en läsk i kylen.)
Fuck, om det är något korridoren inte mår dåligt av så är det att vädras ut, tänkte jag, och sket i att göra någonting åt dörrarna, precis som med allt annat som inte är mitt problem.
En dryg vecka senare tycker fortfarande uppenbarligen som jag, att det inte är deras problem.


Soffan var lite smått fuktig efter regnovädret. Hoppas någon satte sig där för att äta frukost.

På tal om frukost, mat och kylskåp, så verkar någon tycka att mitt kylfack är övergivet. Jag menar, där står saker, de flyttar bara inte på sig. Den dagen jag tänker "fan, nu skulle lite salmonella sitta fint!", så kanske jag lagar till något på korridoren. Tills vidare kan jag högst tänka mig förvara läsk där. Det började med ett paket ägg. Jag flyttade på det. Det skulle jag inte gjort, för sen stod där en stor tom låda kakor, mjölk, pålägg och whatnot.
Kylskåpet har gått och blivit FFA under sommaren antar jag. Jag kanske ska börja förvara urinprov i allas kylfack som protest.

Jag ser inte fram emot att flyttstäda. Det står att man ska städa sitt kylfack. Undrar om det är meningen att jag ska hugga loss den stora isklumpen som upptar större delen av mitt. Eller om jag kan anse det som någon annans fack numera. Och skita i det. Som alla andra gör när de flyttar. 2008 någon gång kommer det komma någon som klagar på mig i sin blogg.
"Fan, alltså, jag hittade en gammal halvdrucken läsk från 2005 i kylen. Folk är idioter. Nu ska jag ut och supa. Maaaaalmöööööeeeeee, håååååll käfteeeeen!" osv...