Duschglädje

Det är dags att säga någonting om korridorsduscharna. När jag letade korridorrum på hemsidan ville jag i första hand ha en egen dusch. Sedan hittade jag ett rum på 24 kvadrat istället för 17 och tänkte, äh vafan, hur farligt kan det vara. I'll tell you.

Men först tänkte jag lista de senaste dagarnas ångest.
Jag ångrar:

• Att jag gick ut i köket till att börja med
• Att jag öppnade dörren till soporna för att slänga något utan att hålla för näsan.
  
• Att jag öppnade sopdörren igen för att ta en bild på eländet.
  
• Att jag råkade peta på spisen. Jag blev klibbig.
  
• Att jag ställt min tekopp i diskstället igen så någon snott den

Jag ångrar dock inte att jag stod och luktade på mitt chokladpulver medan jag väntade på att vattnet skulle koka för att slippa doften av gamla sopor. Bara att jag råkade andas ut i påsen så att jag fick pulver i ögonen.


Jag ska bli superhet modedesigner och komma med banbrytande färgkombinationer, och när de sedan intervjuar mig på catwalken kan jag säga att jag fick inspirationen av alla jävla intressanta SOPOR på den här korridoren! Tjohej!





Åter till det duschrelaterade.
För det första för att ingen ska vara förvirrad, så asså hallå, delad dusch? Blir man inte liksom typ, påkommen om andra vill duscha då, liksom usch?
Nej, duschen består av ett kaklat rum med låsbar dörr.
På min korridor är det två duschar delat på 6 potentiella inneboende.
Rätt ok, man skulle ju kunna tänka att det är trevligare än 3 duschar på 16 korridorare, som i andra byggnader här.
Men tänk istället, wow! 16 pers som kan dela på ansvaret att städa duschutrymmet! Till skillnad från 6 (5?) pers som vi alla vet inte gör NÅGONTING, någonsin.
Ja, det är inte precis så att någon har städat undan festen än heller.
Så duscharna ser ut därefter. Det ligger tomma och/eller övergivna eldorado-shampooflaskor i båda duscharna. Samt hår. Massvis med hår. Små krulliga eller långa blöta. Jag såg ett pubishår i taket en gång. Jag vill inte veta hur det kom dit.

Nu i vintertider är duschen även ISKALL, eftersom den vätter mot trapphuset. Jag tvivlar på existensen av någonsomhelst isolering. Verkligen. Man duschar i halvljummet vatten och hela rummet blir en enda dimma tack vare kylan. Jag är förvånad att man inte kan åka skridskor där efteråt.
Duschmunstycket är en annan historia. Det är helt enkelt inget tryck i det. Men schampoorester i håret måste göra att det håller sig rent längre, eller...?


Till höger om dörren finns en krok att hänga sin handduk på, så man kan blöta ner den medan man duschar.
Märk det rostiga röret på golvet, min favorit.
Jag tänker aldrig någonsin pilla på filtret.








Den här standardknappen känns också jävligt våtrumssäker. För att faktiskt sitta i duschen. Någon dag när jag tröttnat på bananflugorna ska jag duscha på den och se vad som händer.




Om ni ser någon som ser ut att inte ha velat tvätta håret på ett tag, så kanske, bara kanske, han bor på min korridor.